Egentligen en julnattsdikt (26 december 2015)

Skrev den för ett antal år sedan och den finns inte i tryck, den anknyter till den ortodoxa traditionen som berättar att det var kallt i grottan* där Jesus föddes och att kreaturen värmde det nyfödda barnet med sin andedräkt.

Nativitas

Djuren andas,
värmer med sin
andedräkt den natt
som bar dig hit

Till detta stall i
denna grotta i
denna vinternatt,
nyfödda barn

Här är du, men
ett lån som snart
ska återvända
lämnande ett ord

Ett enda ord,
ett namn, en ros,
för evighet
på denna plats

Där djuren ser
och sörjer nu
De vet allt det
som snart ska ske

Marken är täckt
av morgonfrost
men ännu har
de inte somnat

*I den traditionen talar man om ett stall/ladugård i en grotta, inte en byggnad, och det är än idag vanligt i mellanöstern att naturliga grottor används för att ge boskap tak över huvudet. Denna ikon är skriven av Andrej Rublev och visar en intressant symbios av de två traditionerna. Kristusbarnet vilar i krubban omgiven av kreaturen i vad som liknar både en grotta och en husruin medan Gudsmodern vilar utanför på en bädd av något rött tyg.

rublev_nativity_15th_c-_annunciation_cathedral_in_moscow

Anna-Karin

Anna-Karin Granbergs blogg