Herr Olof och Havsfrun (4 februari 2016)

Den svenska / finlandssvenska medeltidsballaden Herr Olof och Havsfrun / Älvadrottningen finns i flera olika versioner, den här kommer från Österbotten i Finland (mestadels svenskspråkigt) och tolkningen av det underbara bandet ‘Gjallarhorn’ från samma trakt är helt gorgeous, deras arr är ljuvligt och klangen tät, så tät som det aldrig kunde låta på medeltiden för att såna instrument förstås inte fanns. Jag tror att det första instrumentet var ett slagverk, därefter kom en en sälgpipa. Vad man gjorde dessförinnan när man ville dansa var att man sjöng och dansade samtidigt.

Jag identifierade mig mycket starkt med berättelsen om Herr Olof som försöker motstå sitt öde men trollas bort / förgås på grund av en kvinna som inte är mänsklig utan ett väsen, och den blev en central punkt i mitt tanke- och känsloliv. (Jag hade upplevelsen att det bara var mitt levande hjärta som blev bortstulet och sen levde jag livlös.) I en version rider Herr Olof genom en ekskog, träffar Älvadrottningen som kräver hans hand i dans, vägrar och blir avdödad nästa dag efter att ha ridit hem och ställt in sitt bröllop.

Två andra utspelar sig på havets botten. I en, som också kallas Harpans kraft, bygger han en förtrollad harpa av material han hittar i havet och spelar sig fri med den, mycket dramatiskt. I den här första som jag länkar till sjunger en manlig och en kvinnlig röst i d och D, hon en bit högre vilket ger en stor dynamik. Texten är fantastiskt vacker och skrämmande, den börjar: ”Herr Olof han sadlar sin gångare grå / Så rider han den till Havsfruns gård / Herr Olof han red / Och gullsadeln flöt / Han sjunker i havsfruns sköt.”

Sen kommer en riktigt fascinerande gåta: ”Var välkommen, välkommen / Herr Olof till mig / I femton år har jag väntat på dig / Och var har du åker och var har du äng / Och var står uppbäddad din bruaresäng?” Han måste bli mannavuxen innan hon kunde ta honom, men hur vet han att just denna dag är den dag då han ska rida rakt ut i havet, den dag då hon bjuder honom på ett vin som är förtrollat / förhäxat. Vinet förvänder hans syn, vänder den ut och in. Oavsett vad som händer är det oåterkalleligt och starkt gripande.

 Lyssna gärna även på Garmarnas magnifika tolkning:
https://www.youtube.com/watch?v=Bgg8r5AA920
Anna-Karin

Anna-Karin Granbergs blogg