Nomadskolan, sedvanerätten och domen i Girjas-målet (5 februari 2016)

En vitbok har kommit om svenska statens behandling av samerna, framförallt deras barn. Men det är alldeles för sent, det är för många som redan är borta. Skrämmande att tänka på att nomadskolan avskaffades tre år innan jag själv började lågstadiet. I fjärde klass fick vi höra lite, jag tror endast därför att vår klassföreståndares man var en fotograf som hade skildrat de jämtländska samerna. Vi fick faktiskt höra om förbuden mot den samiska religionen och mot jojken, om hur trolltrummor brändes på bål, och att samebarnen togs hemifrån och förbjöds att tala sitt modersmål, jag tror inte många vuxna visste så mycket som vi på sextiotalet.

Det första jag tänker på när jag ser bilden i DN-artikeln är att en liknande huvudbonad, som vi hade ett fult men då normalt namn för, hade både jag och många andra jämtländska barn. En banal form av kulturstöld som ingen då reagerade för, men som jag nu ryser av. Ett folkmord sys av många små och stora stygn och de allra flesta är inte medvetna om att de bidrar till ett folks utplåning.

Men samerna är inte borta. Igår kom domen i det så kallade Girjas-målet. (Girjas är en sameby i Gällivareområdet.) Den är en världsnyhet som få känner till, det är faktiskt epokgörande att det nu är fastslaget i domstol, i en mycket välunderbyggd och prejudicerande dom som kommer bli svår att överklaga, att en primärbefolknings sedvanerätt till ett markområde överrider alla andra intressen, både statens (i detta fall även naturvårdande intressen), näringslivets (i detta fall inklusive gruvnäring och vindkraftsintressen) och privata individers (i detta fallet främst jägares). Det här gäller nu bara en samebys geografiska intresseområde men nu kommer fler att haka på och det här blir riktigt spännande.

Jag skrev på min gamla blogg om begreppet ‘urminnes hävd’ som ligger till grund för sedvanerätten och konstaterade att jag inte visste nog, än mindre vet jag idag. Hur mycket av en kultur kan försvinna utan att folkgruppen i sig fysiskt försvinner? Låt oss säga att alla blev veganer, då skulle rennäringen försvinna, vad blir då kvar av samernas kultur? Polarområdena hör också till världens mest ekologiskt ömtåliga. Rennäringen är inte ohjälpligt biotopförändrande.

Jag tenderar att ta rennäringens parti framför jägarnas eftersom jag har fått för mig att jakt är onödigare, men det är ändå en irrationell ståndpunkt. Jag tyckte att det lät som en vettig idé att ha vindkraftparker i fjällen men sen upplystes jag om att det är ett stort hot mot de fåtaliga rovfåglarna, särskilt örnarna. Det är som sagt många konflikterande intressen här men jag känner mig ändå försiktigt positiv med tanke på hur en primärbefolknings mänskliga rättigheter i vårt nuvarande land har kränkts ända in i vår tid.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rasbiologiska-ideer-formade-kyrkans-skola/

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/dom-i-

Några få av alla paralleller där generationer av andra primärbefolkningars barn stulits:
Australiska aboriginer: http://stolengenerationstestimonies.com/index.php
Kanadensiska inuiter: http://www.abc.net.au/news/2011-07-19/canada-stolen-generation-speaks-out/2799630
Tasmanier: https://www.findandconnect.gov.au/guide/tas/TE00081

Anna-Karin

Anna-Karin Granbergs blogg