Klart väder

God morgon alla vänner! Vi har inte sovit lika många timmar i natt men det beror på att jag jobbade till sent med en beställning. I morse konstaterade jag att numera är det inte bara att slänga sig ur bingen, jag måste kolla på vilken sida Zelda ligger så jag inte sveper henne i golvet! Det vore ju hemskt! Jag tänkte nyss på en sak. Mitt liv har inte alltid varit lätt eller behagligt, i perioder har det varit skittufft, i perioder nästan outhärdligt. Ändå är jag född med en default mode då jag känner såhär när jag vaknar på morgonen: ”Åh hurra, en ny dag! Vad ska hända för roligt idag, vad ska jag göra för kul?”

Den känslan är helt underbar och då jag inte vet var jag fått den ifrån så måste den ju vara medfödd. Klart är i alla fall att det är nåt att vara tacksam för när jag ser hur jävla svårt många människor har det. De senaste fyra åren har fem människor jag känt berövat sig livet. En stod mig riktigt nära, de andra tyckte jag mycket om. Och att säga till nån som har det så svårt att detta övervägande ens finns: ”Jamen när du är ur det kommer du att se att det var värt kämpandet”, det vore ett hån. Särskilt som majoriteten av dessa fem har blivit ihjälmobbade för sina politiska åsikters skull, sin feminism, sitt arbete för misshandelsoffer.

Det är inte en amatörs välmenande råd hen behöver utan professionell hjälp, och det blir allt svårare att få. Samhället hårdnar och utan min löjliga optimism hade jag också varit borta nu. Men det är också ett hån att säga att kamp och svårigheter stärker, det kanske gäller för vissa, det är inte det som är poängen utan att det är för mycket lidande i världen nu och ingen förtjänar något av det. Jag har rätt att glädjas över att varje ny dag känns som en gåva, att jag har tak över huvudet, att jag har fått gå i terapi, att jag har fått en underbar liten katt som uppenbarligen tycker mycket om mig. Men det är inte här det stannar.

Bild: Giulia Farnese med enhörning av Luca Longhi

giulia_farnese_by_luca_longhi1

Anna-Karin

Anna-Karin Granbergs blogg