Zelda och jag diskuterar den så kallade Kulturprofilsaffären

– Matte! Vilken tur att du aldrig stötte på han Arnault när du besökte sunkkällaren FORUM!
– Ja verkligen, Zelda… Men jag var bara där två gånger och hörde väl inte till hans målgrupp heller. Första gången var i början av 80-talet när min dåvarande flickvän drog dit mig på någon obegriplig happening. Andra gången var på 90-talet, Wahlström & Widstrand hade sina förlagsfester där ett tag, och det var en sådan jag var på. Det enda jag kommer ihåg från den tillställningen är att det var tråkigt att vara vegetarian och nykterist eftersom det var en typisk buffé med kallskuret och massor med vin. Jag åt mig mätt på bröd och dekorationer och drack vatten till. Vinet var ju det primära i sådana sammanhang.
– Barbariskt, matte!
– Nu när jag ser honom på bild så är jag säker på att jag aldrig har sett honom IRL. Jag hörde inte ens några rykten. Jag var ju aldrig i de där kretsarna, tack och lov. Har alltid föredragit att gå mina egna vägar. Och se vart de tog mig! Till ett liv som förlagslös eremit och bönebandsmakare på en liten ö i norraste Bottenviken! Och jag har aldrig mått bättre.
– Han ser ut som Gollum, om du vill veta vad jag tycker.
– Jag vill alltid veta vad du tycker, min älskade katt. Ja nu undrar en hur många av de här snubbarna som på riktigt kommer att skärskåda och förändra sitt beteende…
– Ja vem vet, matte. Men George Santayanas ord är mer tillämpliga än någonsin faktiskt: ”Those who do not remember the past are condemned to repeat it.” Och om de inte minns så är det ju bra att #metoo påminner dem.

– Uppriktigt sagt vet jag inte om jag tycker vi har något i den litterära ankdammen att göra. Anka kan jag äta hemma. Men om det skulle bli så, då släpper jag inte dig ur sikte.
– Du får bli min bodyguard, Zelda! Jag syr en mörk kostym åt dig så kommer du in överallt. Eller vill du ha en läderjacka?
– Kostym blir helt OK!

Anna-Karin

Anna-Karin Granbergs blogg